Min lediga helg

Det känns som om jag städigt är på sjukhuset i dem blåa kläderna med min rosa namnbricka där det står "Nathalie, undersköterska". Jag trivs så bra i min roll som undersköterska och jag hade inte velat byta ut mitt jobb mot något annat. Nu har jag endast en månad kvar att jobba vilket känns konstigt, men det är bara att köra på sista tiden. Denna helgen har varit min lediga, men trots det har jag blivit väckt av ett sms 07:15 både lördag och söndag från jobbet som undrar om jag kan komma in eftersom det är personalbrist. Jag vet hur jobbigt det är att jobba utan tillräckligt mycket personal på plats, man hade helst klyvit sig på mitten vissa dagar för man vill vara överallt. Men detta var min lediga helg och den skulle jag minsann ha ledigt så jag sa nej, dock med lite dåligt samvete.. 
Nu går jag in i en vecka med 7 jobbdagar av 8 vilket känns lite tufft men oh så roligt. Älskar som sagt mitt jobb ♥

Det är typiskt mig att..

..Alltid ta på mig myskläder så fort jag kommer innanför dörren
..Ligga i sängen med en kopp te och kolla på Grey's Anatomy
..Ha små högar av kläder slängt på golvet
..Älta saker i all evighet
..Vända och vrida på saker tills jag själv inte längre vet
 

Akuten en natt sommaren 2014

En artikel från aftonbladet den 7/8-14. Jag tycker det är så sjukt att det ens får gå till såhär, samtidigt som jag tycker att denna tjejen gjorde helt rätt och hon skriver så himla bra. Tyvärr är detta vårdens verklighet vissa dagar...
Detta är akutmottagningen på Skånes universitetssjukhus i Lund. Bloggen om akuten handlar dock om ett annat sjukhus."Jag har 3 unga killar som är fulla och hamnat i slagsmål, de behöver samtliga sys, sedan ligger Agda 92 år i korridoren, har ramlat på boendet i natt när hon skulle kissa. "

Det är natt på akuten. Sjuksköterskan Mathilda beskriver sin frustration.

Blod överallt

"Agda behöver också sys i pannan och tvättas rent för det är blod överallt och hon har också kissat på sig. Inne på rum 3 ligger Kalle 78 år med behov av att spola sin kateter regelbundet för att det inte ska bli stopp."

Mathilda är ensam sjuksköterska på akutmottagningen. Hon skriver om de omöjliga valen.

"Jag står inne på ett rum tillsammans med kirurgen och syr. Känner mig stressad och rädd, vill därifrån så fort som möjligt för att titta till de andra patienterna, för det finns ingen annan som gör det."

Gör nästan ont

Mathildas berättelse går att läsa på Vårdförbundets Västblogg. På sociala medier delas den just nu med blixtens hastighet. Vi läser ofta om krisen i vården, men det är sällan den beskrivs så här direkt från akuten klockan fem på morgonen. Det gör nästan ont att ta del av sköterskans egen ångest och oro över att inte räcka till. "Om någon patient skulle komma till skada, på grund av bristande tillsyn och stress - då är det mitt ansvar!"

Det är många som drabbas av snålhet och sommarbemanning, både patienter och personal.

Beordras att jobba

Mathilda jobbar tillsammans med två läkare. Efter klockan två på natten har hon ensamt ansvar för omvårdnaden sedan undersköterskan gått av sitt skift. Sjukhuset har som vanligt haft särskilt svårt att rekrytera sommarpersonal.

Landstingen försöker klara sommarkrisen med hjälp av stängda avdelningar och färre vårdplatser. Man försöker locka ordinarie personal att flytta sin semester. I värsta fall beordras personalen helt enkelt att avbryta semestern för att komma hem och jobba.

Man gör egentligen vad som helst utom att betala ut en anständig månadslön.

Det är inte konstigt att sjukhusen får svårt att rekrytera. Det är också begripligt att tusentals sjuksköterskor strömmar över gränsen till Norge där lönen är högre och arbetsvillkoren betydligt bättre.

Duns i korridoren

För de av oss som i sommar drabbas av benbrott, gallsten eller blindtarmsinflammation gäller det bara att ha tålamod. Personalen gör vad den kan. Eller som Mathilda beskriver det:

"Fortsätter sy och telefonen ringer igen, det är röntgen som vill ha upp en patient till sig. Får springa därifrån för att beställa transport. Då blir jag stoppad av Agda 92 år som behöver kissa, jaha. Vem ska hjälpa henne med det då? Jag? När jag i hastigheten springer in på rummet igen för att fortsätta sy, hinner jag precis få på mig handskar och ta upp saxen, så hör jag en duns utanför i korridoren, springer ut. Där ligger en av de unga killarna som mått illa och skulle gå till toa, kräkts ner hela sig själv och korridoren och har ramlat och kan ej ta sig upp.

Ni chefer är aldrig där när vi jobbar kl 5 morgonen med alla fulla ungdomar som kommer och stökar och gamla Agda som behöver kissa flera gånger i timmen. Ni är inte där då, det är jag och har jag otur så är det BARA jag!"

En bild av Sverige en tidig sommarmorgon 2014. Läsning för alla de politiker som just tagit plats i hängmattan.