Tanzania

För er som läst min blogg ett tag så vet ni att jag skulle åka till Tanzania och volontärarbeta vilket jag verkligen såg fram emot. Jag skulle åkt igår.. Alltså har jag inte åkt. Jag fick avboka min resa av personliga själ och det tog verkligen emot ska jag säga. Men jag antar att det inte var min sista chans, jag är ju bara 18år så jag har hela livet framför mig.
Jag har i alla fall fått ett intyg från läkare att jag inte kan åka pga sjukdom så pengarna jag lagt ut får jag tillbaka. Jag ska hitta på något riktigt roligt för dem pengarna, just nu är det en weekend i Stockholm som ska planeras med en saknad vän ♥

Nu har jag bestämt mig!

Nu har jag bestämt mig för när, var och hur. Jag SKA åka till Tanzania i slutet av augusti, början av september. Jag har bestämt mig och jag ska kämpa för att det ska bli så. Det är en dröm jag haft länge och det ska detta året bli verklighet. Jag vill åka till ett barnhem i Tanzania ca 6 veckor. Jag skulle vilja jobba med lite blandade åldrar. Allt ifrån 0-17år. Tyvärr så är barnhemmen väldigt uppdelade och det är antingen 0-6 år eller 6-17 år. Är lite kluven vilket project jag ska välja än men bara att jag mentalt ställt in mig nu är ett steg närmare en resa!
Är det någon som har någon erfarenhet av volontärresor, kanske också som mig drömmer om att åka iväg eller någon som kanske till och med har varit i Tanzania. Jag skulle bli jätteglad om ni delade med er lite!! :) Puss o kram

Ett Farväl

 

"Någon frågade varför vi alltid dras till mörker. På ytan kan det kanske verka så.

 Men under de här veckorna har vi lärt känna en svensk kvinna som, istället för att skaffa ett jobb i hemstaden Malmö, frivilligt – för en skitlön – lägger ned själ och hjärta i att utbilda familjer i Tchad.

Vi har träffat en specialutbildad kirurg, som istället för att tjäna storkovan på ett privatsjukhus i USA ägnar sina dagar åt att reparera kvinnors underliv på en liten klinik i Burundi.

I Swaziland har vi mött en man som under 14 år har försökt vara en extrapappa åt hundratals föräldralösa barn.

 Mörker?

Nej.

Några av det här ögonblicken är det ljusaste vi någonsin har sett."


"Ett Farväl Till Kvinnorna"

 
Det är en sjuk värld vi lever i, men samtidigt en väldigt fin värld. För vi hjälper och stöttar project som dessa, ändå så ser det ut såhär. Det är väldigt mycket negativ som det skrivs om i tidningar och pratas om i tv. Vi får dock inte glömma att det finns fina solskenshistorier. Det flesta människor som lever i denna värld är faktiskt goda, emnd et ser vi inte alltid så mycket om. Fattigdom är ett stort problem idag och det är ett problem vi inte kan blunda för.
 
Hjälp till du med, det tar endast 20 sekunder att skicka iväg ett sms för att skänka 50 kronor <3
Klicka här för att komma till aftonbladets resa, "kriserna vi glömde"

Kvinnornas situation..

"En trettonårig flicka som blev gravid av en HIV-smittad släkting.
En tioårig flicka som pistolhotades av en naken soldat.
Två offer, ett brott. I ett land där närmare hälften av kvinnorna kommer att våldtas – men det lokala språket inte ens har ett ord för det."
"Om en man våldtar sin fru får han välja mellan att
betala 200 kronor i böter eller att sitta åtta dagar i fängelse."
"Att vara kvinna och föda barn i Burundi har samma dåliga odds som roulette. Risken att dö i samband med en graviditet är en på 31. I Sverige är siffran en på 14 100."
 

Läs mer på aftonbladet, "Kriserna vi glömde"

"Ett Farväl Till Barnen"

 

"När För Tidigt Liv Blir Död"

Det är långt från den svenska neonatalavdelningen.
Inga värmelampor, kuvös eller högteknologisk utrustning så långt ögat når. På en gummimadrass, invirad i en urtvättad handduk, ligger 1600 gram tunga och 50 dagar gamla Mustafa Ahamat och kämpar för sitt liv.

 Bebisarna tvingas ut i livet för fort. Och det dödar dem. Eller mamman. Ibland båda två.

Var sjunde barn i Tchad föds för tidigt.

– Det finns en stor rad olika orsaker till att landet har så många prematurbarn. Mamman kan vara undernärd eller ha malaria eller något annat som tvingar fram förlossningen, säger Bethan McDonald, läkare på barnsjukhuset i Massakory.

Inne i tältet som är vikt åt nyfödda och för tidigt födda barn, BB01, ligger bröderna Mustafa Ahamat och Muhammed Ahamat så tätt på tältsängen att de håller varandra i handen. Den ene har en handduk om sig, den andre ett lakan. De firar sin femtionde dag i livet men det har varit en motig resa.

– Jag var sjuk när jag var gravid. Jag vet inte vad som var fel. Jag kräktes, jag kunde inte äta och plötsligt blev jag förlamad i höger arm, säger deras mamma, Halima Ali.

Hon gick till byns medicinman som bad för henne, men hon blev inte bättre.

– Till sist sa min man som var i huvudstaden att jag nog borde åka till honom så skulle han ta mig till sjukhuset i N’Djamena. Jag kom dit och så började förlossningen. Det var första gången jag födde barn på sjukhus.

Klicka här för att komma till dag 3 i "kriserna vi glömde"


Kriserna Vi Glömde

"Det är inte barnens skrik som ger kalla kårar.
Det är avsaknaden av dem.
Ett helt rum med små bebisar, och ingen ger ifrån sig ett ljud.
Inte ens när de dör." 
Läkare Utan Gränser bedriver ett barnsjukhus i samhället Massakory i Tchad. De flesta familjer som söker vård  där gör det på förmiddagen då solen inte blivit stekande het, och då temperaturen inte överstiger 35 grader. "Återupplivningsrummet är den tredje platsen, efter bebisavdelningen och intensivvårdsavdelningen, där avsaknaden av ljud är det som hörs mest.
Inga barn gråter. Bara maskiner som piper."
"Flickan som fyllt ett år, men som inte kommer att fylla två, väger fyra kilo. Termometern visar på 32,2 grader. Igår var hon en grad varmare. Hon sondmatas, är invirad i värmefolie och har en stor filt svept flera varv runt sig."
 
– Vi har provat med det mesta. Vi har gett henne vitamin A för nattblindhet, penicillin för att bota vad det nu är hon har för infektion, folsyra för blodbrist och sedan även maskmedicin, säger den australiensiska läkaren
 
– Vi har försökt med allt men hon har inte blivit bättre på de åtta dagar hon varit här, säger Bethan McDonald.
 
Snälla ni, var med och följ aftonbladets arbete ni också, det kommer jag göra. Det är hemskt och fruktansvärt på många håll, men även glädje och skratt. Var med och visa din omtanke och empati. Jag kommer hålla er lite uppdaterade här på bloggen men det bästa är om du får läsa och följa resan med egna ögon <3
 
För att komma till aftonbladets hjärtliga resa, klicka här 

Volontär och pengar

 
 
När jag var på min praktik idag pratade jag med en annan student, fast som gick på en annan skola än vad jag gör. Hon berättade att hennes klass skulle få åka till Uganda och volontärarbeta på en förskola. Jag blev så himla glad för hennes skull när jag hörde det, fast samtidigt så arg. Vi går precis samma linje fast på olika skolor. Själv hade jag fått betala ca 20 000kr om jag skulle gjort något sådant.
 
Det är helt sjukt egentligen hur mycket det ska kosta. Jag menar, man åker till ett fattigt land och gör en enorm hjälpinsatts. Du bara ger och ger, du får inget betalt och dessutom ska det vara så himla dyrt. Hade det varit gratis eller i alla fall lite billigare så hade jag åkt med än gång utan att tveka en sekund. Men allt blir så mycket värre när det ska kosta också. Jag måste alltså betala för att jobba och hjälpa andra... Jag förstår verkligen eftersom pengarna går till något bra, men "vi" gör ju också något bra <3
 
 
 
 
 

I Was Here

 
 
"EN DAG, ETT MEDELANDE, ETT MÅL. INSIRERA MÄNNISKOR VÄRLDEN ÖVER ATT GÖRA NÅGOT BRA, OAVSETT HUR STORT ELLER LITET DET ÄR, FÖR NÅGON ANNAN" <3

Kom ihåg hur dessa barn kämpar för livet, varje dag

 
                                                                         
Klicka på rutan så att musiken kommer igång och läs gärna lexten nedanför.
 
Kolla på detta lilla barn. Hur han mot alla odds kämpar för sitt liv varje dag. Han får knappt någon mat, kärlek eller omsorg. Tänk er själva, en sådan sak som att inte ha någon att säga godnatt till på kvällarna. Nästa gång du tänker klaga på att du är otillräcklig, ful, ensam eller tjock. Tänk då på den lilla pojken som skulle döda för att få en liten del av de liv du lever. Varför klagar du egentligen?
 
Nästa gång du står i spegeln och hatar ditt utseende. Kom ihåg hur dessa barn kämpar för livet. Varje dag.
 
Nästa gång du klagar på skolan eller ditt tråkiga jobb. Kom då ihåg att du inte är ute i krig och dödar
 
Nästa gång du klagar på att du är tjock. Kom då ihåg att det finns barn inte ens får mat för dagen
 
Nästa gång du tänker klaga på hur jobbiga dina föräldrar är. Kom då ihåg, att dem såg sina föräldrar bli skjutna
 
Jag kanske är ful utan smink. Får finnar i ansiktet när jag inte vill ha dem. Jag har inte heller världens finaste kropp, och mitt hår ser risigt ut när jag inte använder hårinpackningar. Men jag lever i en trygg värld med väldens finaste människor omkring mig. Jag har mat på bordet, kläder på kroppen och tillgång till utbildning och jobb. Ingen är perfekt, alla gör misstag, men vad gör det?
När jag har folk omkring mig, som älskar mig precis för den jag är <3
 
 
 

Action Aid

Action Aid, vet ni vad det är förnågot? Det är i alla fall en fadderorganisation, nästan som unicef, fast Action Aid är inriktar sig framförallt på flickor och kvinnor. 
 
Jag fick ett samtal för en timma sedan ungefär från en undersökning de gjorde för action aid. Vad jag tyckte om organisationen och såndant. Fast den stora frågan han hade var väl "vill du ha ett till fadderbarn?". Jag har ett tag nu funderat på att avsluta mitt kontrakt där eftersom jag anser att jag inet får så mycket infromation och så. Fick då ljuga lite idag och känner mig hemskt. Det som tar emot, och det som gör att jag fortfararande är tveksam till att avsluta är att jag har ett fantastiskt fint fadderbarn som heter Oumou Ba <3  
 
 
Har ni något fadderbarn eller är du kanske världsförälder?
 
 

Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka

Jag bokade för ett tag sedan en väldigt roligt och spännande resa i sommar, till Thailand i tre veckor som volontär. Jag har haft lite kontakt med volontärscentret och det har visat sig att jag är den ända som bokat på det stället just då. Jag vill inte åka ensam och de vill inte heller att jag åker ensam eftersom man sover i ett eget volontärshus och lite sånt. 
 
 
För några timmar sedan ringde jag volontärsresor och bokade av min resa. Det känns verkligen jättetråkigt och de ville först flytta över mig till ett annat prodjekt men det kändes inte så bra. Jag kommer absolut inte ge upp denna drömmen om att pka som volontär, det kanske bara inte var min tur nu vilken känns tråkigt men det är ändå okej.
 

Jag ska åka <3

I går kväll hände det något fantastiskt, det var i för sig jag som gjorde något som blev fantastiskt. Jag bokade en volontärsresa till Thailand nu i sommar, i Juli. Jag är verkligen så lycklig och upprymd. Spänd på vad som komma skall och hur super glad och nöjd som helst <3 Detta är något jag har velat göra jättelänge och jag är även väldigt bra på att prata med inte göra. Att ta steget och klicka på boka vad både en lättnad och så många olika känslor på samma gång. Nu är det min tur, att göra något som jag verkligen vill, att göra något för andra, att få vara med att göra skillnad <3
 
 

Möte Med Volontärsresor

I fredags hade jag bokat ett möte för att prata med en från volontärsresor vilket var väldigt intressant. Jag tror det kommer bli så att jag bokar en resa nu till sommaren. Känner att jag behöver komma bort lite också, annan miljö, andra mäniskor och mycket egentid och att faktiskt få göra något man vill och tycker är roligt. 

Är det någon av er som varit volontär eller funderar på att åka?? no


Volontär

En dröm som jag haft väldigt länge är att åka iväg som volontär. Vilket land spelar egentligen ingen stor roll, man gör skillnad vart man än åker. Men det som lockar mig allra mest är ett barnhem i Tanzania! Jag älskar barn, jag älskar att hjälpa och jag älskar att prata, om allt!! Vad är då inte bättre än detta?!

Ibland känns det som jag inte gör någon som helst nytta på denna jord, att jag bara är i vägen och kostar pengar. Jag skulle kunna dra iväg nu om jag bara hade åldern inne. Är så trött på att vara här...

Är så trött på alla som säger: "NEJ åk inte iväg, du måste ju leva först, du kan faktiskt inte rädda hela världen"

Men nej jag vet att jag inte kan rädda hela världen, men jag kan i alla fall göra något!!! Jag funderar på att åka till sommaren eller kanske nästa sommar. Jag bryr mig inte om jag missar någon fest, om min kompis skaffar pojkvän eller om min lillasyster köpt nya kläder. Jag kommer ju hem igen liksom... Vill åka iväg nu och göra lite nytta. 

Dessa barn har för det mesta två sinnesstämmingar. Glad eller ledsen! Ett barn som kanske inte har någon eller något alls, men ändå är glad. Tänk att få krama om ett barn, spela lite fotboll, göra deras dag till den bättre!!