Det är långt från den svenska neonatalavdelningen.
Inga värmelampor, kuvös eller högteknologisk utrustning så långt ögat når. På en gummimadrass, invirad i en urtvättad handduk, ligger 1600 gram tunga och 50 dagar gamla Mustafa Ahamat och kämpar för sitt liv.

 Bebisarna tvingas ut i livet för fort. Och det dödar dem. Eller mamman. Ibland båda två.

Var sjunde barn i Tchad föds för tidigt.

– Det finns en stor rad olika orsaker till att landet har så många prematurbarn. Mamman kan vara undernärd eller ha malaria eller något annat som tvingar fram förlossningen, säger Bethan McDonald, läkare på barnsjukhuset i Massakory.

Inne i tältet som är vikt åt nyfödda och för tidigt födda barn, BB01, ligger bröderna Mustafa Ahamat och Muhammed Ahamat så tätt på tältsängen att de håller varandra i handen. Den ene har en handduk om sig, den andre ett lakan. De firar sin femtionde dag i livet men det har varit en motig resa.

– Jag var sjuk när jag var gravid. Jag vet inte vad som var fel. Jag kräktes, jag kunde inte äta och plötsligt blev jag förlamad i höger arm, säger deras mamma, Halima Ali.

Hon gick till byns medicinman som bad för henne, men hon blev inte bättre.

– Till sist sa min man som var i huvudstaden att jag nog borde åka till honom så skulle han ta mig till sjukhuset i N’Djamena. Jag kom dit och så började förlossningen. Det var första gången jag födde barn på sjukhus.

Klicka här för att komma till dag 3 i "kriserna vi glömde"