Min lediga helg
Det känns som om jag städigt är på sjukhuset i dem blåa kläderna med min rosa namnbricka där det står "Nathalie, undersköterska". Jag trivs så bra i min roll som undersköterska och jag hade inte velat byta ut mitt jobb mot något annat. Nu har jag endast en månad kvar att jobba vilket känns konstigt, men det är bara att köra på sista tiden. Denna helgen har varit min lediga, men trots det har jag blivit väckt av ett sms 07:15 både lördag och söndag från jobbet som undrar om jag kan komma in eftersom det är personalbrist. Jag vet hur jobbigt det är att jobba utan tillräckligt mycket personal på plats, man hade helst klyvit sig på mitten vissa dagar för man vill vara överallt. Men detta var min lediga helg och den skulle jag minsann ha ledigt så jag sa nej, dock med lite dåligt samvete..
Nu går jag in i en vecka med 7 jobbdagar av 8 vilket känns lite tufft men oh så roligt. Älskar som sagt mitt jobb ♥
Akuten en natt sommaren 2014
En artikel från aftonbladet den 7/8-14. Jag tycker det är så sjukt att det ens får gå till såhär, samtidigt som jag tycker att denna tjejen gjorde helt rätt och hon skriver så himla bra. Tyvärr är detta vårdens verklighet vissa dagar...
"Jag har 3 unga killar som är fulla och hamnat i slagsmål, de behöver samtliga sys, sedan ligger Agda 92 år i korridoren, har ramlat på boendet i natt när hon skulle kissa. "Måndag
Jag har så himla nöjd över min första dag på sjukhuset, och så förväntansfull inför vad sommaren har att erbjuda mig. Känner på mig att det kommer vara mycket olika saker jag kommer få se och lära mig. Höjdpunkten på dagen var då jag gick in till en patient för att ta ett blodprov/venprov. Han sa redan från början att han var svårstucken och att ingen fått blod på första försöket. Jag blev genast nervös och det var som en varm våg som sköjde in över mig.. Jag klarade det i alla fall, och på första försöket :) Så stolt, och patienten var nöjd också
Vilken bricka?
I studentpressent så fick jag bland annat tre väldigt fina namnbrickor till jobbet. Men nu står jag inför det svåra, vilken ska jag ha..?
Vilken tycker ni är finast?
Sommarjobb
Idag är jag lite extra nervös eftersom jag börjar jobba idag. För mig är det inte vilket jobb som helst utan ett jobb som undersköterska på Östra Sjukhuset. Jag är så himla glad att jag fått jobb där i 9 veckor och att jag börjar idag, men såklart lite pirrigt. På sjukhus har jag ju varit förut men aldrig på denna avdelningen, så det blir mycket nytt att lära men så otroligt roligt :)
Nu ska jag dock åka till Julia innan jobbdax, har en liten present till henne som jag tycker att hon är värd <3 Älskar att överraska folk med att bara dyka upp eller ge de något som de inte förväntar sig
Sista dagen
Idag är det en väldigt speciell dag för mig. Det är nämligen min sista praktikdag på Sahlgrenska sjukhuset, min sista praktik dag för alltid. Det är inte bara min sista praktikdag, det är även den sista dagen innan jag står på egna ben på ett sjukhus som undersköterska. Det är sista dagen jag kallar mig student/lärling/elev eller vad man nu vill säga. Det är sista dagen i det trygga, men det är även första steget in mot min framtid
Det är läskigt men jag är redo <3
Får det gå till så?
Man blir faktiskt lite arg när man ser detta inslaget. Hur kan man som läkare agera så oproffsigt? Att göra misstag är mänskligt, men när det handlar om en sådan här sak, när det handlar om en annan människas liv så ska det inte ens finnas något som heter misstag...
Pricksäker vill jag bli!
Igår kom det in en patient på avdelningen där jag gör min praktik på. Hon var väldigt dålig och extremt svårstucken. En sjuksköterska gick in till en början och försökte på två olika ställen att ta ett prov men hon lyckades inte. Efter många om och men gick en undersköterska in och gjorde ett försök hon med, och där fick hon blod. Det tog en stund och hon var väldigt noga men hon behövde inte sticka mer än en gång vilket jag tyckte var så himla facinerande. Jag tänkte för mig själv när jag gick ut ur rummet att sååå säker vill jag också kunna bli. Sitta där, ta min tid och bara ha det där! Så coolt ♥
I Pray
Då kör vi
Tre dagars jobb väntar på mig nu då!! :) Tur att man trivs med det man gör. Vet inte hur jag hade överlevt annars
Självmord
För er som läser aftonbladet så vet ni också att de alltid har något speciellt tema under en eller några veckor. Just nu står det mycket om självmord som är fruktansvärt hemskt. Men kanske måste man ändå ta upp det mera. Jag bara undrar när jag läser om allt om det hjälper eller mer stjälper de människor som faktiskt mår psykiskt dåligt idag. Stöd för nära och kära, tips på varningstecken och liknande är ju jättebra och det är nog många som tar till sig mycket av det som står. Det berättas också många historier om olika ungdomar som tagit sitt liv, vilket också kan vara nyttigt att läsa om.
Man kan som läsare skriva in till aftonbladet och berätta sin historia. Det är många anhöriga som skriver in men även många ungdomar som mår dåligt och kämpar mot självmordstankar. Det är där jag undrar lite om vissa kanske mår ännu sämre av att läsa eller höra om det. Vissa kanske till och med triggas till något.. Det står även mycket negativt om psykiatrin idag och man tar inte upp det som faktiskt är positivt och bra vilket jag tycker man ska göra mera.
Vad tycker ni om ämnet på aftonblandet? Klicka här för att komma till berättelserna
Glöm Inte Att Alla Har Varit Unga!
En gammal man går bort på ett äldreboende i Australien. Han anser själv att han behandlas som ett koli, som vilken annan gammal man som helst. Efter hans död hittade personalen en dikt under hans säng. Glöm aldrig att se människan bakom allt. Glöm inte att alla en gång varit unga <3
What do you see nurses? . . .. . .What do you see?
What are you thinking .. . when you're looking at me?
A cranky old man, . . . . . .not very wise,
Uncertain of habit .. . . . . . . .. with faraway eyes?
Who dribbles his food .. . ... . . and makes no reply.
When you say in a loud voice . .'I do wish you'd try!'
Who seems not to notice . . .the things that you do.
And forever is losing . . . . . .. . . A sock or shoe?
Who, resisting or not . . . ... lets you do as you will,
With bathing and feeding . . . .The long day to fill?
Is that what you're thinking?. .Is that what you see?
Then open your eyes, nurse .you're not looking at me.
I'll tell you who I am . . . . .. As I sit here so still,
As I do at your bidding, .. . . . as I eat at your will.
I'm a small child of Ten . .with a father and mother,
Brothers and sisters .. . . .. . who love one another
A young boy of Sixteen . . . .. with wings on his feet
Dreaming that soon now . . .. . . a lover he'll meet.
A groom soon at Twenty . . . ..my heart gives a leap.
Remembering, the vows .. .. .that I promised to keep.
At Twenty-Five, now . . . . .I have young of my own.
Who need me to guide . . . And a secure happy home.
A man of Thirty . .. . . . . My young now grown fast,
Bound to each other . . .. With ties that should last.
At Forty, my young sons .. .have grown and are gone,
But my woman is beside me . . to see I don't mourn.
At Fifty, once more, .. ...Babies play 'round my knee,
Again, we know children . . . . My loved one and me.
Dark days are upon me . . . . My wife is now dead.
I look at the future ... . . . . I shudder with dread.
For my young are all rearing .. . . young of their own.
And I think of the years . . . And the love that I've known.
I'm now an old man . . . . . . .. and nature is cruel.
It's jest to make old age . . . . . . . look like a fool.
The body, it crumbles .. .. . grace and vigour, depart.
There is now a stone . . . where I once had a heart.
But inside this old carcass . A young man still dwells,
And now and again . . . . . my battered heart swells
I remember the joys . . . . .. . I remember the pain.
And I'm loving and living . . . . . . . life over again.
I think of the years, all too few . . .. gone too fast.
And accept the stark fact . . . that nothing can last.
So open your eyes, people .. . . . .. . . open and see.
Not a cranky old man .
Look closer . . . . see .. .. . .. .... . ME!!
Från Sahlgrenska Sjukhuset
– Vi har inte tid till att sköta patienters hygien så bra som vi borde.
Det är knappt så vi hinner prata med patienter i dag. Det är fruktansvärt obemannat,
personalen gråter när de går hem, sade Marie Nylander.
Okej jag måste faktiskt få ut lite tankar och åsiker om detta som jag sitter inne på. Jag förstår verkligen folk som tycker att vården blivit sämre pga väntetider, köer, löner och resurser, men snälla. Sverige har en utav världens finaste sjukvård och världens bästa cancervård. Det ska inte vara så långa vänteköer som det är idag men när du väl är "inne" så är det en väldigt fin vård med bra bemötande. Klart att det beror på vem man är som person men man får försöka fokusera på det positiva och inte bara allt negativt. Det finns mycket negativt idag inom vården men tänk hur många liv vi räddar, hur välutbildade vi är och hur många människor det finns som vill hjälpa till.
Vill man klaga på något ska man rikta sig till politiker. Det är inte vårdpersonalens fel att man inte har tid att sitta och hålla handen jämt, att man ibland är väldigt stressad och nästan går på knäna. Det är inte vårdpersonalens fel att köerna är så långa eller att behandlingar och operationer ibland kan dra ut på tiden.
Det är såklart jättehemskt att vårdköerna idag kan handla om liv eller död för vissa människor, och jag beklagar verkligen till alla er som har fått vänta så väldigt länge. Men tänk att det inte är vårdpersonalens fel. De gör allt de kan för att alla ska må bra och få ett rättvis vård <3
Doctor Doctor give me the news
Idag har det varit öppet hus på skolan jag går på och jag och två älskade vänner representerade lärlingprogrammet som vi går. Så sjukt skönt att det bara är en termin kvar. Tänk vad fort tiden går. Idag var det vi som stod där och peppade niorna till att börja på vår skola. Jag kommer så väl ihåg hur det kändes för mig då jag var där första gånger, på öppet hus och min nuvarande skola. Då treorna peppade mig till att börja där :) Känns som igår
Platsbrister på sjukhus
Patienter läggs i korridorer och behandlingsrum där viktig utrustning saknas, infekterade patienter i samma rum som ickesmittade. Platsbristen på dagens sjukhus är påtaglig - samtidigt som avdelningar står tomma på grund av resursbrist. På en avdelning idag skickas de patienter som är "friskast" hem för att det kommer en sjukare. Problemet är bara att den patient som blir hemskickad inte är frisk. Detta leder till att personen kommer tillbaka efter ett tag, och samma process går igång igen..
Idag är det långa köer för en äldre människa att få flytta in på ett äldreboende. Köerna på en akutmottagning är långa och patienter kan ligga och vänta i flera timmar på att något ska hända, utan mat och till och med dricka. Psykiatrin tar inte alla på allvar och det är även där många och långa köer. Vad krävs för att man ska få hjälp när man mår dåligt? Att man står på bron och är redo att hoppa..?
En höggravid kvinna som ska föda ett barn... Är det ens säkert att hon får en plats där hon önskar?
Politiker var är ni? Gör dessa jobb mer lönsamma och aktuella för unga idag. Jag lovar att ni vill kunna få den bästa möjliga vård när det gäller er eller en anhörig till er. Problemet är att vi sliter ut oss själva, och snart orkar vi inte mer. Sverige har en så otroligt fin sjukvård och ett riktigt bra bemötande. Men det är dock så svårt att hinna med allt när det inte finns tillräckligt med personal.
Ett Farväl
"Någon frågade varför vi alltid dras till mörker. På ytan kan det kanske verka så.
Men under de här veckorna har vi lärt känna en svensk kvinna som, istället för att skaffa ett jobb i hemstaden Malmö, frivilligt – för en skitlön – lägger ned själ och hjärta i att utbilda familjer i Tchad.
Vi har träffat en specialutbildad kirurg, som istället för att tjäna storkovan på ett privatsjukhus i USA ägnar sina dagar åt att reparera kvinnors underliv på en liten klinik i Burundi.
I Swaziland har vi mött en man som under 14 år har försökt vara en extrapappa åt hundratals föräldralösa barn.
Mörker?
Nej.
Några av det här ögonblicken är det ljusaste vi någonsin har sett."
Träningsvärk..
Det var allt bra längesedan jag kunde säga att jag har träningsvärk av att jag faktiskt tränat. Jaa, nästan ett helt år sedan för att vara exakt. Nu är det ett nytt år med nya möjligheter och jag ska ta vara på varje chans jag får, ta hand om mig själv och göra det som är bra för mig. Träningsvärk är inte kul, men så fruktansvärt skönt just nu då jag faktiskt känner att jag presterat!! Detta ska bli mitt år <3
Nu ska jag dra mig till Salhgrenska och en ny rolig praktikvecka som väntar! :) Kram sålänge
Kan man någonsin bli återställd?
Jag läste nys en sådan hemsk sak på aftonbladet som jag bara måste dela med mig av. Blev faktiskt ledsen av att läsa det.. Ibland undrar jag påriktigt hur folk tänker. Hur mår den här flickan, och kommer hon någonsin att kunna gå vidare från en sådan traumatisk händelse...?!? Idag bor hon på ett familjehem, hon går i skolan och hon har regelbunden kontakt med en psykolog! Inte nog med det så tycker inte barn och ungdomspsykiatrin att Ida är tillräckligt i kris, hon får alltså vänta tre månader på hjälp. Det är familjehemmet som betalar hennes psykologbesök..
"När Ida var tolv år fick hon vara pappas lilla fru. Som 13-åring födde hon hans barn.
Ingen utomstående såg vad som pågick."
"När Ida började i den nya skolan var hon 12 år och gravid i sjätte månaden. Men ingen i skolan frågade om magen som växte allt mer. Inte heller undrade någon över hennes sönderskurna armar."
- Jag var för ung för att förstå. När hon sa att det var för sent för abort fick jag panik. Jag kastades mellan att tycka det var jättespännande att bli mamma och rädsla inför det sjuka att min egen pappa var pappan. Inte heller barnmorskan var misstänksam, hon frågade bara om jag fått ut något av sexet.
"På sjukhuset hoppades hon att gynekologen skulle se att hon redan fött ett barn. I stället fick hon en spiral. Under hösten 2005 insåg Ida att den enda som kunde hjälpa henne var hon själv."
För att läsa hela artikeln, klicka här
"Från anorexia till fitnessguru"
Jag läste en om en vädigt viljestark och cool tjej idag på aftonbladet. Det handlade om en tjej. Antonia 18 år som tog sig ur kampen från en svår sjukdom, anorexi. Hennes berättelse går just nu över hela världen och hon har flera tusen människor som följer hennes kamp på instagram och hennes blogg.
"Läkarna trodde inte att hon skulle överlevt en natt till på egen hand.
Men Antonia Eriksson, 18, har besegrat anorexia med sociala medier till hjälp och hennes berättelse sprids nu över världen."
– Mitt mål är att inspirera andra och visa att det går att bli frisk, säger Antonia till Aftonbladet.
Allt går och allt är möljigt om man bara vill och är motiverad!! :) Inget är ristat i sten, livet kan vända <3
"Vi kämpar på, men ingen kämpar för oss"
Dagen innan julafton läste jag en artikel i gp om arbetssituationen inom vården idag. Mathilda Wahlström sjuksköterska på onkologen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset SU, berättar om sitt fina arbete med mindre fina förutsättningar. Hon berättar i artikeln om sin lön, vilket jag tycker är allt för lågt för ett sådant arbete. Hon berättar om hur vårdpersonal slutar och det är på många håll stora brister idag. Detta berörde i alla fall mig väldigt mycket och ja, det är dax för en ändring!!
"Kära makthavare, politiker, Sahlgrenskas ledning; Hur har ni tänkt här? Och hur kan vi än i dag ha politiker som förespråkar skattesänkningar? Jag tror att det är hög tid för er som känner er träffade att tänka om!
En vacker dag gäller det dig. Du är i behov av vård, tar dig till Sahlgrenska och knackar på detta anrika sjukhus dörr och snipp snapp snut, ingen öppnar och du tänker ”när tog alla sjuksköterskor slut?”
Ja, när du eller någon du älskar drabbas, vem ska hjälpa er i kampen mot er cancer då? Jag misstänker att du önskat att du hade en sjuksköterska som stod vid din sida, genom stunder av gråt, smärta och skratt.
Jag vill vara den som står där och tar emot er när livet visar sig från sin fulaste sida, jag vill hjälpa er med det jag kan. Ännu står jag där men med den arbetsbelastning som jag har i dag vet jag inte hur länge till jag kommer att orka stå stark.
Jag önskar mig en god och hållbar arbetsmiljö i julklapp så att jag får chansen att hålla dig i handen genom livets svåra stunder.
Jag hoppas att jag skapat en klump i halsen på dig. Det är dags att öppna ögonen. Värnar du om en god vård är det hög tid att agera."
För att läsa hela artikeln, klicka här