Det känns som om jag städigt är på sjukhuset i dem blåa kläderna med min rosa namnbricka där det står "Nathalie, undersköterska". Jag trivs så bra i min roll som undersköterska och jag hade inte velat byta ut mitt jobb mot något annat. Nu har jag endast en månad kvar att jobba vilket känns konstigt, men det är bara att köra på sista tiden. Denna helgen har varit min lediga, men trots det har jag blivit väckt av ett sms 07:15 både lördag och söndag från jobbet som undrar om jag kan komma in eftersom det är personalbrist. Jag vet hur jobbigt det är att jobba utan tillräckligt mycket personal på plats, man hade helst klyvit sig på mitten vissa dagar för man vill vara överallt. Men detta var min lediga helg och den skulle jag minsann ha ledigt så jag sa nej, dock med lite dåligt samvete..