Har varit i stan nästan hela dagen idag. Köpt fina stickade tröjor, ätit på paprika och varit på bio. Jag var iväg med mamma vilket var väldigt mysigt. En mor och dotter dag <3

 

Idag har det varit öppet hus på skolan jag går på och jag och två älskade vänner representerade lärlingprogrammet som vi går. Så sjukt skönt att det bara är en termin kvar. Tänk vad fort tiden går. Idag var det vi som stod där och peppade niorna till att börja på vår skola. Jag kommer så väl ihåg hur det kändes för mig då jag var där första gånger, på öppet hus och min nuvarande skola. Då treorna peppade mig till att börja där :) Känns som igår

 

Hej alla fina människor!! :) Jag har varit jättedålig på att uppdatera på senaste tiden men jag har väldigt mycket att göra. Sätter mig ner och kommer på att "juste, det ska jag göra också". Dessutom går jag från jobb till jobb. Idag började jag klockan 07:00 och slutar 21:15. Det är kul, jag har valt det och jag klagar inte. Men en semester nu hade ju inte skadat <3

 

"Kolla spegeln innan du blinkar"

En milstolpe i livet. Nu har jag mitt körkort och är supernöjd med Torslanda trafikskola. Tack vare alla snälla människor på trafikskolan känner man sig alltid välkommen. Extra stort tack till Arne J som varit lugn och trygg under mina körlektioner och sett till så det har blivit en bra utbildning. 

Tack också till Nathalie för ett bra bemötande. Jag kan varmt rekommendera Torslanda trafikskola.

Ha det bra i Mexico Arne och ät en tacos för mig med :)

Mvh Nathalie Skog

 

 

 

 

"Någon frågade varför vi alltid dras till mörker. På ytan kan det kanske verka så.

 Men under de här veckorna har vi lärt känna en svensk kvinna som, istället för att skaffa ett jobb i hemstaden Malmö, frivilligt – för en skitlön – lägger ned själ och hjärta i att utbilda familjer i Tchad.

Vi har träffat en specialutbildad kirurg, som istället för att tjäna storkovan på ett privatsjukhus i USA ägnar sina dagar åt att reparera kvinnors underliv på en liten klinik i Burundi.

I Swaziland har vi mött en man som under 14 år har försökt vara en extrapappa åt hundratals föräldralösa barn.

 Mörker?

Nej.

Några av det här ögonblicken är det ljusaste vi någonsin har sett."

Idag har det varit en bra dag. Jaa, faktiskt en jättebra dag! Jag började med att gå upp tidigt och så fick jag skjutts till bilskolan där jag skulle skriva mitt teoriprov. Och vet ni?Jag klarade det! Himlans stolt traskade jag iväg till skolan och den första lektionen för dagen, som även blev den sista, så jag slutade vid 11. Jag åkte hem med ett leende på läpparna och jag bara njuter av allt just nu <3

 

 

Min sista körlektion, förhoppningsvis forever börjar om exakt 20 minuter. Ååh jag är så glad men samtidigt så rädd. Tänk så skulle jag inte klara uppkörningen när det väl gäller, trotts att alla tror på mig, vilket i sin tur blir en liten press.. Hahaha jag är bättre än vad jag tror och jag SKA klara det!! Men tänk om jag inte gör det..

Det var allt bra längesedan jag kunde säga att jag har träningsvärk av att jag faktiskt tränat. Jaa, nästan ett helt år sedan för att vara exakt. Nu är det ett nytt år med nya möjligheter och jag ska ta vara på varje chans jag får, ta hand om mig själv och göra det som är bra för mig. Träningsvärk är inte kul, men så fruktansvärt skönt just nu då jag faktiskt känner att jag presterat!! Detta ska bli mitt år <3

 

Dem slår varandra gul och blå, dem bokstavligen misshandlar varandra medan en stor publik ser på.. Jag tänkte på det förut då jag kollade på idrottsgalan, och dessutom har denna tjejen, Frida skadats svårt och nu lagt av med boxningen. Men tänk att det behöver gå så långt för att man ska sluta med denna farliga sport.. Ni kanske inte har samma åsikter som mig och det är okej men jag tycker inte detta är en sport, jag tycker inte man borde få stå i en ring och dunka på varandra medan folket jublar

 

 

Som en träningsform på gymmet, absolut för jag tycker själv att det är hur kul som helst. Hade dock aldrig kunna slå en annan männsika på det sätt som görs i broxning, jag hade fått panikångest bara av att gå och ställa mig i den ringen, så vet ni.. Jag låter bli!

 

 

"Året var 2011 och jag såg fram emot ett spännande år. Istället fick jag anorexi. Följ min dagliga kamp mot sjukdomen, i med och i motgång"

 

Veckans blogg är en blogg av denna fina tjej. Jag har följt hennes blogg ett tag och jag blir lika imponerad av henne hela tiden. Absolut en läsvärd blogg som inte bara handlar om livets enkla sidor.. Du är grym tjejen och jag tror på dig <3

Jag läste nys en sådan hemsk sak på aftonbladet som jag bara måste dela med mig av. Blev faktiskt ledsen av att läsa det.. Ibland undrar jag påriktigt hur folk tänker. Hur mår den här flickan, och kommer hon någonsin att kunna gå vidare från en sådan traumatisk händelse...?!? Idag bor hon på ett familjehem, hon går i skolan och hon har regelbunden kontakt med en psykolog! Inte nog med det så tycker inte barn och ungdomspsykiatrin att Ida är tillräckligt i kris, hon får alltså vänta tre månader på hjälp. Det är familjehemmet som betalar hennes psykologbesök..

 

"När Ida var tolv år fick hon vara pappas lilla fru. Som 13-åring födde hon hans barn.

Ingen utomstående såg vad som pågick."

"När Ida började i den nya skolan var hon 12 år och gravid i sjätte månaden. Men ingen i skolan frågade om magen som växte allt mer. Inte heller undrade någon över hennes sönderskurna armar."

- Jag var för ung för att förstå. När hon sa att det var för sent för abort fick jag panik. Jag kastades mellan att tycka det var jättespännande att bli mamma och rädsla inför det sjuka att min egen pappa var pappan. Inte heller barnmorskan var misstänksam, hon frågade bara om jag fått ut något av sexet.

"På sjukhuset hoppades hon att gynekologen skulle se att hon redan fött ett barn. I stället fick hon en spiral. Under hösten 2005 insåg Ida att den enda som kunde hjälpa henne var hon själv."

För att läsa hela artikeln, klicka här

 

 

Det är en sjuk värld vi lever i, men samtidigt en väldigt fin värld. För vi hjälper och stöttar project som dessa, ändå så ser det ut såhär. Det är väldigt mycket negativ som det skrivs om i tidningar och pratas om i tv. Vi får dock inte glömma att det finns fina solskenshistorier. Det flesta människor som lever i denna värld är faktiskt goda, emnd et ser vi inte alltid så mycket om. Fattigdom är ett stort problem idag och det är ett problem vi inte kan blunda för.

 

Hjälp till du med, det tar endast 20 sekunder att skicka iväg ett sms för att skänka 50 kronor <3

Klicka här för att komma till aftonbladets resa, "kriserna vi glömde"

 

Då var man tillbaka igen, in i verkligheten men skola och jobb. Det har varit ett långt och skönt lov tycker jag. Saknade dock snön lite.. Var tog vintern vägen? Idag har jag haft praktik igen på Sahlgrenska vilket var med lite blanda känslor. Min handledare slutade nämligen då jag hade lov. Men hon hade lagt undan en jättefin pressent till mig så jag blev superglad! :) Det gjorde min dag och jag kommer somna med ett leende på läpparna ikväll <3

 

 

Jaop, såhär har min förmiddag sett ut idag. Jag har legat i sängen nästan hela dagen och bara myst, pluggat teori och druckigt tea. Körtkortet, teoriprovet och uppkörningen är inte många dagar borta nu så det är dax att lägga i ett kål!!! :) Taggatagga

 

Då var man tillbaka i Göteborg igen efter några härliga skiddagar i Branäs <3

Jag läste en om en vädigt viljestark och cool tjej idag på aftonbladet. Det handlade om en tjej. Antonia 18 år som tog sig ur kampen från en svår sjukdom, anorexi. Hennes berättelse går just nu över hela världen och hon har flera tusen människor som följer hennes kamp på instagram och hennes blogg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 Sitter just nu inne i stugan med en varm kopp te vid sida, så mysigt. Det är nästan det bästa med hela skidåkningen, kvällarna. Kvällarna i backen både med skidor och pulka och även alla roliga spel man tar fram på kvällarna och sånt :)

 

2014 började bra för mig! Hoppas det har gjort det för er också

Läkare Utan Gränser bedriver ett barnsjukhus i samhället Massakory i Tchad. De flesta familjer som söker vård  där gör det på förmiddagen då solen inte blivit stekande het, och då temperaturen inte överstiger 35 grader. "Återupplivningsrummet är den tredje platsen, efter bebisavdelningen och intensivvårdsavdelningen, där avsaknaden av ljud är det som hörs mest.

Inga barn gråter. Bara maskiner som piper."

 

 

Snälla ni, var med och följ aftonbladets arbete ni också, det kommer jag göra. Det är hemskt och fruktansvärt på många håll, men även glädje och skratt. Var med och visa din omtanke och empati. Jag kommer hålla er lite uppdaterade här på bloggen men det bästa är om du får läsa och följa resan med egna ögon <3

 

För att komma till aftonbladets hjärtliga resa, klicka här